I onsdags fick jag reda på att Mia Törnblom skulle föreläsa på Sundspärlan i Helsingborg samma kväll. Jag bestämde mig genast för att jag ville dit. Det är en av de bästa sakerna jag vet, att få ny inspiration och nya tips och idéer. Jag satt och skrattade i 1,5 timme då hon var så otroligt rolig och härlig.

Jag jobbar ju med det hon pratar om dagligen. Som Magnus sa (jag fick med honom): Jag känner ju igen så mycket av detta, det är ju allt det du pratar om Emma.

Som Mia sa under kvällen: Jag berättar inget nytt, det är inte jag som kommit på detta, jag är bara här för att påminna er! Hon är grymt duktig på det hon gör och hon har en gåva att kunna förmedla det på ett så bra sätt. Jag menar, man kan höra allting från hur många olika föreläsare som helst då de delar med sig på olika sätt.

En ny sak som jag lärde mig i onsdags var Assa och Dissa. Två stycken förkortningar hon gjort för att det ska vara enklare att komma ihåg. Jag ska försöka förklara uttrycken genom mina ögon.

Vi tar ett exempel. Alla stora idrottsstjärnor gör ofta något efter de gjort ett mål, slagit rekord i höjdhopp osv, de har något, ofta en rörelse som t.ex en volt, piruett, sälen som de gör efter sin grymma insats. De assar! Det kan likagärna vara något så enkelt som att knyta handen och säga YES för sig själv. Alla idrottsstjärnor har koll på det mentala, de vet hur hjärnan fungerar. Varje gång de gör en grym insats assar de för att hjärnan ska komma ihåg de bra sakerna.

Detta är något vi ska göra flera gånger om dagen. Vi ska assa så fort vi gjort något bra, hjärnan är en underbar uppfinnelse som inte vet om något hänt på riktigt eller om det endast hänt i fantasin. Vi programmerar den.

Vi ska ge oss beröm flera gånger under dagen.

Dissa, det är när vi gjort något ”fel”, när vi tycker att vi varit dåliga, då dissar vi oss själv, vi säger till oss själv hur dåliga vi är. Det är här vi ska ändra förhållningssätt och inse att vi lär oss av våra misstag. Vi måste göra misstag för att bli bättre. Vi är inte dåliga när vi gör ”fel”. Dissar vi oss själv så kommer hjärnan ihåg detta. Vi lägger det i baggaget, i vår ryggsäck och tillsist är ryggsäcken så full då vi bara dissar och aldrig assar.

Det gäller att få ett förhållningssätt till sina misstag, ha distans. Har vi en känslomässig distans till dessa så utvecklas vi. Tillsist så ska vi inte bry oss om våra misstag. Vi ska istället kolla på dem, lära oss ifrån dem och sedan glömmer vi dem. Då lägger inte hjärnan de på minnet. Vi måste alltså ha en känslomässig distans till när något inte går som vi tänkt, då utvecklas vi!

Men om jag inte tycker att jag är bra då? Hur ska jag då kunna assa?

DU GÖR DET ÄNDÅN! Du säger till dig själv hur bra du är tills du tror på det. Du slutar aldrig. Tillsist så står du där och menar varje ord.

Jag hade väldigt dålig självkänsla för några år sedan. Idag kan jag utan problem säga att jag är så bra som jag är, jag är varken bättre eller sämre än någon annan. Jag är grym som jag är. Jag har sagt det till mig själv under en så lång tid nu att jag tror på det.

Förändringanas steg liggar bara hos dig, inte hos någon annan.

Tack för du läser! Hoppas ni får en fin fredag:)