Jag går gatan ner.

Det finns ett djupt hål i trottoaren.

Jag ramlar i.

Jag är förlorad. Jag är hopplös.

Det är inte mitt fel.

Det tar en evighet att finna vägen ut.

Jag går gatan ner.

Det finns ett djupt hål i trottoaren.

Jag låtsas att jag inte ser det.

Jag faller ner igen.

Jag kan inte tro att jag är på samma plats!

Men det är inte mitt fel.

Det tar fortfarande lång tid att komma ut.

Jag går gatan ner.

Det finns ett djupt hål i trottoaren.

Jag ser att det är där.

Jag ramlar fortfarande i det; det är en vana.

Mina ögon är öppna.

Jag vet var jag är.

Det är mitt fel.

Jag kommer ur det omedelbart.

Jag går samma gata ner.

Det finns ett djupt hål i trottoaren.

Jag går vid sidan av hålet.

Jag tar en annan gata.

/Tagen ur boken ”att välja Glädje” med Kay Pollak

Läs den en, två och tre gånger. Fundera lite och försök se sanningen i den.